Idag är jag lite tjurig. Tjurig över att inget har hänt, inget har märkts och allt känns som vanligt. Jag är så redo för att något ska hända, att saker ska ställas på sin spets och att livet ska bära iväg åt antingen det ena eller åt det andra hållet. Men nej, jag - vi - fortsätter att vänta, så jag tjurar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar