Hon kom på åttonde dygnet efter beräknad förlossning. Hon är perfekt på alla sätt och vis och hon är en snäll, lugn och närhetssökande baby. Hon är allt jag (vi) nånsin drömt. Jag kan knappt förstå att det är sant ännu, att vi har fått vårt barn, att det var vår tur. Men, det är sant - det var vår tur och våra sista tårar i den här processen blev glädjetårar.
Tänk att det där enda lilla ägget blev den mest perfekta lilla flickan, tänk att marginalerna var på vår sida och att hon nu är här. Hon ligger bredvid mig i soffan i sitt babynest, hon andas lätt, sträcker på sig ibland, rynkar pannan och snörper då och då på munnen. Jag har nu, just precis i detta ögonblick, allt jag nånsin drömt om.
