Hon kom på åttonde dygnet efter beräknad förlossning. Hon är perfekt på alla sätt och vis och hon är en snäll, lugn och närhetssökande baby. Hon är allt jag (vi) nånsin drömt. Jag kan knappt förstå att det är sant ännu, att vi har fått vårt barn, att det var vår tur. Men, det är sant - det var vår tur och våra sista tårar i den här processen blev glädjetårar.
Tänk att det där enda lilla ägget blev den mest perfekta lilla flickan, tänk att marginalerna var på vår sida och att hon nu är här. Hon ligger bredvid mig i soffan i sitt babynest, hon andas lätt, sträcker på sig ibland, rynkar pannan och snörper då och då på munnen. Jag har nu, just precis i detta ögonblick, allt jag nånsin drömt om.
Böl böl böl. Blir så rörd. Så glad för er lycka. Så lycklig att ha fått ett syskonbarn. Ella på knappa halvmetern sprider så mycket kärlek. Så liten så stark. Hon är verkligen helt perfekt. Och det är märkligt hur det känns som den mest naturliga saken i världen att Ella är här nu, som att hon alltid har varit det och som att det måste varit så här det alltid var tänkt. Att det var Ella ni väntade på. Tusen kramar!
SvaraRaderaJag kan läsa denna story hur ofta som helst, blir alltid tårögd över Er lycka OC h lilla undret Ella. Allt som man kan önska perfekt på alla sätt, så är det. Morfar blev jag dessutom till ett under!
SvaraRadera