Håll i hatten, jag lär ju inte bli mer resonabel!

Herre jävlar i min låda. Idag förstår jag att min drama queen inte bara satt och skrek lite inuti mig utan dirigerade hela showen under den gångna helgen. Så förvånande att det krävs så lite för att man ska vara på väg att kapsejsa. Jag ska tala klarspråk. Förra måndagen började jag med nedregleringen inför den hormonbehandling jag ska genomgå. Vid nedregleringen så ska man få en blödning inom sju dagar från startdatum. När inget hänt i fredags började jag känna mig rätt tjurig och när den ännu inte kommit på lördag kände jag mig rätt irriterad och när den ännu inte kommit igår kände jag mig verkligen modfälld. Tur att mamma, pappa och maken fanns där för att fånga upp då! 

Idag fick maken ringa (jag vågade inte ifall det skull vara dåligt på riktigt eftersom jag har elever hela dagen) och kolla vad som gäller när den inte kommit. Man ska enligt våra anvisningar från läkarna ringa om man inte fått blödningen efter sju dagar så i det fallet var det inte min nippertippighet som tog över.

Han ringde och…Och  det är bara att vänta ett tag till! Hahaha! Denna jäkla väntan! Att jag inte lär mig! Enda anledningen till att de vill att man ska ringa efter sju dagar är för att utesluta graviditet! D e t   ä r   u t e s l u t e t. T y v ä r r.

Så här kan jag ju inte håll på! Ha!