Jag är inte galen än. Tror jag.

Nu har jag försökt formulera mig i en timme. Jagat tankar - spretiga, grumliga, oorganiserade tankar - som inte vill komma ner på pränt. Jag vill skriva, för jag skriver för min egen skull, för att kunna gå tillbaka och se hur jag tänkt, mått och resonerat. Det är nämligen så att jag räknar med att bli galen. Jag käkade p-piller (ironiskt nu) för många år sen, men jag fick sluta med det för jag blev som förbytt. Hormonerna gjorde att jag hade humörsvängningar som var helt bisarra. Nu är det i och för sig andra hormoner det kommer att vara frågan om men bra starka sådana.

Ja, jag räknar med att bli galen och när jag nu kommer att bli galen tänker jag mig att det kan vara bra både för mig, kärleken och familjen runt om kring att har något att jämföra med. Bloggen ska få stå som jämförelse och som dagbok för den här tiden. Hur lång den nu blir. Bloggen är dock inte enbart till för familjen min, utan till alla som finner denna resa intressant - eller bara vill veta hur det går, om jag blir galen. Men, jag är inte ute efter goda råd, pepp, diskussioner om de etiska dilemman kring ivf eller åh-stackars-er-det-måste-kännas-tungt-kommentarer. Inte nu i alla fall. Känner du för att skriva något sådant ber jag dig att skriva det på en papperslapp och slänga lappen i sopkorgen eller visa den till någon i din närhet, men skriv de inte här. Ställ en fråga om du vill, berätta varför du läser bloggen, berätta om något du kom att tänka på när du läste mina poster istället.