Allt är möjligt.

Ja, det var ett tag sen. Har tänkt skriva, velat skriva, men det har kommit en del i mellan - bra saker - men saker som snott iväg tiden. Så nu, uppdatering. 

Viktigast först, ultraljudet gick perfekt. Vi fick se en liten krabat som glatt vinkar när man tjuvkikar på den, som ligger med benen i kors, som snurrar runt och som har ett tickande hjärta - tänk vilket liv det kan vara där inne utan att man känner något! Nu har mer än en tredjedel av de 40 veckorna passerat och nu börjar det synas att det är något på gång...Längtar något alldeles väldigt till nästa ultraljud (nästa delmål)!

Största tidstjuven under gånga två veckorna är sovrummet. Vi bestämde oss för att byta golv i sovrummet. Och sen växte det projektet rätt fort. Nu har vi bytt golv, målat väggar, satt lister vid golv och tak och är halvfärdiga med den nya garderoben. 

Roligaste stoppet på vägen har varit som publik på Göteborgsvarvet då lillasyster impulsmässigt bestämde sig för att springa loppet oförberedd i en kompis namn. Och som hon sprang. Är fortfarande vansinnigt imponerad och stolt över lillasysters sätt att genomföra loppet.

Nu är det snart sommarlov för eleverna - en enda hel vecka och två halvveckor - och strax efter dem är det min tur, och som jag längtar! Det har varit ett riktigt bra läsår, men nu vill jag ha lov. Nu vill jag få tid att glo på barnvagnar och ny bil, bygga skötbord, bli tjock, gå runt och mysa och ladda för hösten, en ny yrkesroll och ett nytt liv!

En sak som jag tänker mycket på just nu är att allt är möjligt. Vi kan inte få barn, men ändå finns det ett i mig. Lillasyster borde inte kunna springa 21 km i gott tempo, när hon bara sprungit max 5 km vid sporadiska tillfällen under månaderna innan, men det gjorde hon. Elever som jag har, som troddes bli nummer i statistiken över ofullbordad grundskola, presterar toppresultat på nationella proven. Vår vinstock på balkongen borde inte kunna överleva att frysa på vintern och sen växa flera meter så fort solen börjar värma, men det gör den. Allt är möjligt.

En annan sak som jag tänker mycket på just nu är pojknamn. Jag, vi, har flera flicknamn - en klar favorit - men ändå flera som vi också gillar mycket. Men pojknamn...jag har några som jag trycker om, maken har några han tycker om, vi har några som båda gillar, men inget som vi gillar mycket. Till både pojk- och flicknamnen har vi i princip bestämt andra och tredje namn. Men tilltalsnamnet om det blir en pojk...?

Det är tur att det än finns tid att fundera...kan dock inte släppa det och låta det "komma av sig själv", jag är väl helt enkelt inte den typen. Så, jag funderar och tänker att jag borde låta det komma av sig själv. 

Det här inlägget blev precis lika spretigt och förvirrat som min hjärna är numera. Jag råkade hälsa eleverna glad påsk förra fredagen. Jag frågade maken hur lång vår säng var när jag skulle köpa ett överdrag till resårbotten - trots att alla överdrag var lika långa - sen köpte jag ett som var 20 cm för brett (dock inte lika     brett som sängen är lång). Jag säger åt kollegan att "Nä, idag kommer inte XX till oss för sjuorna har ju temadag." sen tar jag med mig grejer för att gå och vara med på en annan sjuas lektion - som denna såklart inte har för sjuorna har ju temadag. När jag skulle köpa inredning till nya garderoben köpte jag 12 korgar men bara sex fästen till korgarna. När jag ska lämna blodprov får jag inte ha ätit min medicin innan blodprovet, i veckan hann jag stå i kö i receptionen, anmäla mig och betala, vänta i väntrummet och sätta mig i provtagningsstolen innan jag kom på att jag ätit medicinen och alltså var tvungen att skjuta på provtagningen en dag. Och så här håller jag på, men jag tror jag ska avsluta detta inlägg nu. För allas skull.