Nu är jag kanske på väg att bli galen ändå.

Sådär ja. Jag har gapat efter mycket och nu har jag fått mycket. Det mesta har kommit smygande och jag har inte riktigt uppfattat förändringarna förrän efter ett par dagar. Men, nog händer det grejer nu. Yrsel händer. Trötthet händer. Hjärtklappning händer. Sömnrubbningar händer. Nervositet händer. Svettningar händer. Smärta i buken och leder händer. Muskelstelhet i vänster axel händer. Koncentrationsstörningar händer. Och det är så skönt att något äntligen händer. Jag går i någon dag och funderar på om jag är sjuk eller om något annat är fel. Sen kommer jag på att jag kanske ska kolla bipacksedeln. Sen bockar jag av en sak till. Jag tror att jag är färdig snart - jag menar jag har ju redan bockat av "muskelstelhet i axel". Det är ju inte riktigt klokt.

I morse började jag gråta. Jag började gråta när jag insåg att jag var tvungen att stiga upp fast jag var så trött. Jag vaknade 04.30 dödstrött, men ond mage och axel gjorde att jag inte kunde somna om. Nä, så här i efterhand var det inte mycket att böla om. Jag var inte tröttare än att jag fortfarande är vaken. Jag är ju inte inte riktigt klok.

Intressantast hittills är i alla fall koncentrationsstörningarna, det är mycket märkligt att inte kunna styra sina egna tankar och sitt fokus. Tack ock lov är de inte konstanta utan de är som värst ett tag efter medicineringstid. Men, det är ju inte riktigt klokt. Det är inte klokt att jag gläds åt att ha ont i axeln bara för att då känns det i alla fall som om medicineringen gör något. 

                                              

I helgen återfann jag en gammal kärlek