Har du funderat så du har huvudvärk över hur det gick i tisdags? I så fall kan jag lugna dig. Det gick bra. Det gick bättre än jag vågat hoppas på. Besöket gick rätt fort men var inte ett dugg stressigt. Och beskeden var de rätta. Normala reaktioner. Normala biverkningar. Men, det viktigaste av allt - klartecken för steg två.
Glädjen. Glädjen som inte ens kunde sänkas av att den enda bilnyckeln hamnade innanför de låsta bildörrarna. Den glädjen sitter kvar än - men såklart blandad med en pirrig nervositet och en liten oro.
Det går bra att ta sprutorna. Lite spännande faktiskt. Och pyttelite läskigt. Mest känns det inspirerade. Lite som att få fotfäste igen. Få något viktigt att göra som jag kan kontrollera. Styra över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar