...när vårsolen värmer.

Hoppet var stort, drömmarna enorma, men chansen liten - liten men inte obefintlig - precis som vårt enda ägg. Liten men inte obefintlig. Alldeles tillräcklig skulle det visa sig.

30% chans och ett enda ägg visade sig vara precis tillräckligt. Det är ännu tidigt - väldigt tidigt, men vi gläds. Vi kan inte göra annat - vi har väntat i så många år på ett plus och i förrgår fick vi det äntligen - vi kan verkligen inte göra annat än att glädjas. Oron har tappat greppet och glädjen leder färden. För pluset, som för andra bara är början, är en enorm seger för oss. Nästa steg är att avsluta den sista medicineringen, på tisdag. Sen är vi på egen hand...

Ps. Hålla tummarna, hoppas, önska, be - allt som ni gjort får ni gärna fortsätta  med.